Ljudteknik & annat strul!

Lugn söndag med adventsfika hos min vän Tobias Jansson. Vaknade sent efter att ha kommit hem sent igår efter sista julshowen i Kristinehamn. Det gick fantastiskt bra igår faktiskt. Musikerna spelade bra, skådespelet var bra, jag var bra och tekniken funkade utan problem. Skönt med revansch från i fredags då allt verkade strula för alla. Största tabben för mig var att jag inte upptäckte att kameramannen, som kom från lokalTV:n och satte upp sina grejer 5 min innan show, använde sig av trådlös utrustning. Så i 1:a numret stack en av mina frekvenser till headseten iväg och var helt okontrollbar. Som tur va hade jag handmikrofoner till övers, men skådespelaren som fick ha den va väl inte så glad. I andra numret dog bastrummicken, och av nån anledning spelade elbasisten så starkt så att elbasen rundade mellan cellomikrofonerna och PA:t. Men när jag fått ordning på det så funkade det ju riktigt bra. I pausen skulle jag byta frekvens på headsetet som stack. Då kommer kameramannen fram och säger att det kanske är han som stör. Mycket riktigt. Han använde sig utav en trådlös mikrofon, på nästan samma frekvens som mitt headset. Ajaj! Han stängde ner sina grejer och allt började fungera som vanligt hos mig. Så i fredags lärde jag mig att inte lita på kamerafolk! Jobbigt att man alltid måste lära sig det mesta av misstag man gör. Det är något jag ogillar skarpt! Men det är bara att bita ihop och komma igen!

Det är det absolut värsta med det här yrket. Den ständiga kampen för att alla, inklusive en själv, ska vara nöjda. Man är så självkritisk och självdiciplinerad, men när det ändå inte räcker ibland, så vill man bara gå och dö. Jag vet att det är många ljudtekniker där ute som känner som jag. Vi är ett släkte som inte direkt är bortskämda med att höra att vi gör ett bra jobb. Hör vi ingenting, så får vi tolka det som att alla varit nöjda. Det tär lite på en ibland faktiskt!

Linnea Carell

Julshow i Kristinehamn.

Annonser