Tankar från en ljudtekniker på turné

Våren 2015:

”Vi ska giga på Apollo Teatern i New York om ett år, kan du godkänna deras tech spec?”

Ett år senare sitter man i central park dagen efter gig och undrar vad som hände. Det blev visst en USA turné struken på livets ”att göra lista”. 

Nu en månad senare ligger man i sängen på hotellet i Japan strax innan hemfärd mot Sverige och funderar över livet. Man sätter upp mål, uppnår målen, är glad en stund över det men funderar ganska snart på vad man nu ska hitta på. 

Hela livet har jag haft olika mål inom musiklivet varav senaste målet beskrevs i förrförra inlägget: världsturné. 

Nu ligger jag här i Japan som sagt, sedan en månad hemkommen från USA och ska strax ut på en europasväng igen, och har skapat nya bekantskaper, gigat på häftiga ställen med den bästa tänkbara tekniken med det bästa tänkbara bandet med de bästa tänkbara förutsättningar. Jag älskar mitt jobb!

Jag har jobbat hårt för att komma dit jag är idag och jag har många att tacka för att jag kommit dit jag är. Folk som gett mig chansen, även två gånger då man sabbat första gången på grund av att man tagit sig vatten över huvudet. Tack alla ni! Ni som känner att ni borde ha ett tack, det är er jag nu säger från djupet av mitt hjärta TACK!

Dock har jag hela tiden vetat vart jag vill samt vetat vad jag inte vill. Jag är ingen tekniknörd, jag kommer aldrig bli en tekniknörd. Jag lär mig teknik för jag vill kunna skapa musik och ge av mig själv till andra. Det är det ljudteknik hela tiden har handlat om för mig. Ett instrument man lär känna, lär sig utveckla med tiden och i sin takt för att kunna delge sina färdigheter. Jag känner mig glad och nöjd för vart jag är och vart jag tagit mig. Men en fråga återstår:

Vad är nu nästa mål?